El Shaddai, spelet ifrån skaparen av blandannat Okami. Detta underbara spel som blandar vacker estetik med underbara spelmoment.

Jag har länge varit intresserad av El Shaddai p.g.a det intressanta storyn och den underbara grafiken.

Hack and slash…denna uttjatade genre, oj vad jag är trött på hack and slash spel. Det finns vissa spel som jag tycker om som är i gränslandet utav action-äventyr och hack and slash. Devil May Cry, Ninja Gaiden o.s.v. men det är en svår genre, många spelskapare verkar nöja sig med en simpel kontroll som innefattar enbart en attack-knapp. Kan inte spelskaparna hitta sin kreativitet igen? Spelare vill ha lite utmaning. Två kultserier såsom Devil May Cry och Ninja Gaiden har lyckats skaffa sig en stor fan-krets detta genom deras svårighetsgrad som inte förlöjligar spelaren och med ett kontrollschema som öppnar möjligheterna för stora combos som ger en kraftkänsla i spelaren. Jag sliter hellre med en bana till min skicklighet är bra nog för banans svårighetsgrad än att bli slussad genom spelet utav hjärnlösa fiender som dör på två slag.

Här kommer vi till problemet med El Shaddai: Ascension of the Metatron:

Spelet är så in i bövelen görsnyggt! och jag spelade spelet på en gammal tjock-tv. Designen på banorna är helt fenomenal, det är himmelska världar utav sammanbundna drömmar och flytande färger som kombineras i ett sådant djup så ibland känns det som att banorna har ett gigantiskt djup som i sina bästa stunder ger bättre “3d effekt” än vad de flesta 3d-filmer gör i dagsläget.
Karaktärerna är uppbyggda i en cell-shading teknik som aldrig har sett bättre ut innan. Om jag inte visste att det var ett spel hade jag trott att jag hade sett en högbudget Anime-film. Grafiken gör mer än sitt jobb allså, banorna är väldigt okonventionellt ritade, det är verkligen surrealism på hög nivå men jag älskar det. En annan sak jag måste berömma är röst-skådespeleriet. Jag har låg förståelse av det japanska språket men jag tycker att de japanska rösterna är harmoniska och härliga att lyssna på, de passar temat. Likaså de engelska rösterna som gör ett fenomenalt jobb att framföra dialog och den bitvis förvirrande handlingen.

Handlingen kan förklaras om man förklarar spelets namn (Citat ifrån wikipedia) El Shaddai (hebreiska: אל שדי‎) är enligt judendomen ett av Guds namn. Det kan översättas till svenska som Gud den Allsmäktige.

El Shaddai tar kraftiga inspirationer ifrån en katolsk skrift om prästen Enoch,i spelet så får han i uppdrag utav gud att söka efter 7 fallna änglar som ska ha kraften att stoppa en flodvåg som är stark nog att döda allt liv på jorden.Till sin hjälp har han Lucifel (Lucifer?)

Problemet med spelet är spelmekaniken, det är 1 knapp för att hoppa och 1 knapp för att slå, det räcker inte. det visuella och audiella i spelet är så gott som perfekt, det räcker inte med dessa “button-mashing” kontroller. De har förstört en vacker upplevelse med fattig AI och bristfälliga kontrollscheman.

Slutsatsen är att alla måste testa det här spelet, som i form utav ett spel och som i form utav ett konstverk. Som konstverk är det ett riktigt intressant verk men som spel har det mycket att förbättra.

Hoppas att det kommer en uppföljare som gör allt bättre.


Jag har spelat den amerikanska Xbox 360 versionen utav spelet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.