Post-rock har fortfarande inte ändrat status i mina ögon. I början utav tiden då jag började skriva hos Megazine så började jag skissa på en en kärlekshyllning till post-rocken som inte blev av. I den så skrev jag att genren kan i mycket ses som “den nya skolans” klassiska musik. Det är högst känslosam musik som helt utan sång kan få fram betydligt mer känslor än vad många popkulturella hits någonsin skulle kunna klara av.

Intressant då är det att se när vissa tar det till nästa nivå. Russian Circles är ett 3manna band beståendes utav: Mike Sullivan (Gitarr), Dave Turncrantz(Trummor) och Brian Cook (Bas).

Något intressant med bandet är dock det faktum att man lyssnar på deras skivor och tänker: “Detta kan inte bara varit 3 personer som har spelat in, de måste ha tagit hjälp av flera”.
Detta är inte sant: Med alla olika överdubbningar och liknande så kan de lätt få en låt att låta som om den vore inspelad med hjälp av en hel orkester.
“Tråkigt att man förlorar den känslan när man ser dem live då” tänker ni? Det är ett helt fel sätt att tänka på.
Som musikintresserad så måste man förstå att det finns otroligt mycket hjälpmedel att använda sig av i dagens musikbransch. Brian spelar en helt vanlig 4-strängad bas men har fler pedaler nedanför sig än vad de flesta gittarister samlar ihop under en livstid.
Med dessa så skapar han med lätthet olika ambienta ljud och melodislingor som låter overkligt likt ett stråkinstrument.


Dave Turncrantz kan jag inte på ett opartisk sätt beskriva. Killen är ett geni, för er som är lite insatta i trumtekniker så är det så att Dave har fulländat sin “Moellers-teknik” vilket innebär att han spelar mer med handleder, fingrar och ankelstyrka snarare än armarna och benen. Trumpinnen har därmed kortare avstånd till trummorna och man kan helt enkelt lära sig att spela otroligt fort på detta sättet. Och de mer avancerade trumteknikerna blir relativt lätta att använda sig av om man har fulländat “Moeller’s teknik” t.ex. så är det möjligt att få bas-kaggen att slå lika snabbt som man annars bara kan slå med dubbla bas-pedaler. Dave’s genialitet lyser igenom i Russian Circles. Hans trumspel är kaotiskt och rörigt men aldrig ur kontext, det passar alltid in. Med bandets annars så röriga gitarr- och basriff så är det så att Russian Circles mer än ofta krossar genre-gränserna och går ibland över till “math-rock” territorium.

Mike Sullivan spelar på sin gitarr med en sån otrolig lätthet så han kan få de mest avancerade riff att se lättspelade ut. Än mer imponerande är att under spelningen så fick man veta att Mike hade brutit sin tumme några dagar innan. Ändå så kör de alla planerade spelningar på turnén som vanligt. Det är entusiasm!

Spellistan var som sådan att de spelade igenom hela sin nya skiva och avslutade med 2 äldre låtar. Ingen överaskning i detta då de nyligen har släppt en ny skiva (som jag kommer att prata mer om i ett kommande inlägg)

Hur är deras musik live då?, för er som inte har sett eller hört dem så kan jag säga att det är väldigt tung post-rock i stil med Explosions in the sky som i vissa låtar går över till att låta mer åt metalhållet (Cult of Luna är en bra liknelse) eller som sagt med bandets galna takt-öndringar mellan de olika instrumenten skapar ett härligt kaos som man oftast hör med olika math-rock/metal band såsom t.ex. Ling toshite shigure eller Meshuggah.
Genren kan allså anses vara “svår” utav vissa som inte är vana att lyssna på denna sortens musik. Men i mitt tycke så anser jag att alla musikintresserade borde ge Russian Circles (och för den delen liknande band) en chans. Att höra ett bra instrumentellt band är som att komma till ett annat universum, det finns ingen sång som stör tolkningen. Utan när allt är instrumentellt så kan allt i musiken tolkas helt personligt och man skapar sig en inre bild av vad låten handlar om när man hör den.

Live-känslan hos Russian Circles i sig börjar kännas glasklart nu även fast jag inte ens har kommit till den biten ännu. Bandet är genier på att spela sina instrument och de har växt otroligt mycket sedan jag såg dem spela förra året, så nu är även bandet riktigt bra liveband. De spelar med en sådan intensitet och koncentration så att mitt leende helt omedvetet spärrades upp sekunden som den första tunga bastonen började spelas, ett leende som höll i sig kontinuerligt ända till ett par dagar efter att spelningen var slut. Deras musik framfördes med en sån intensitet så att det kändes ända in i själen. Man blev itusliten ända in i själen vid varje låt, bara för att bli ihopsatt igen tills melodin är färdigspelad.

Stort plus till Hornstull Strand: deras lokal kan först kännas lite småsunkig ärligt talat, öldoften sitter i väggarna om man säger så. De ger dock igen tusenfalt när bandet väl börjar spela, scenen är i perfekt storlek. Utrustningen är bra och ljudteknikerna ännu bättre!

Russian Circles är ett band inspelat, ett helt annat live. Live så känner man intensiteten som de olika medlemmarna konstant ger ifrån sig under ett gig, man märker att det är musik som de vill tjäna sitt levebröd genom.
Se dem live, mer går inte att säga. Om ni undrar vad som egentligen är grejen med post-rock eller Russian Circles så tycker jag att ni ska lyssna på dem genom t.ex. Spotify eller liknande. Sen vill jag höra om ni förstår varför jag pratar så varmt om bandet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.