När jag fick höra ifrån några av mina vänner att Amon Amarth, Cult of Luna och Meshuggah skulle spela på samma festival så blev jag helt klart intresserad. Detta var dock bara början då Getaway fick ett tyngre och bättre roster utav artister för varje vecka som gick. Självklart så kunde jag inte hålla mig längre utan köpte snabbt en biljett.

Getaway har funnits sedan 2010. 2012 var den mest genomarbetade året hittils har jag fått höra ifrån flera som har gått tidigare år.
Scenuppbyggnaderna var bättre, det var en stabil rad utav stora band bokade, ypperligt bra ljud oftast också. Men som sagt så var detta min första vistelse på festivalen så jag kom dit med stora förhoppningar.

Det började med att jag och mina vänner skulle hämta ut våra “biljettband”. Då jag kom in som press så var jag dock tvungen att springa runt i området innan jag hittade stället där jag skulle hämta ut min biljett. När väl det var klart så var Mustasch i full gång på den stora scenen. Festivalen var uppbyggd så att det fanns en gigantisk scen (med plats för runt 18 tusen besökare) sedan så fanns det en mindre scen precis vid ingången som hade plats för runt 12 tusen. Lite längre bort i området så fanns det en ytterligare scen som var steget mindre men på grund utav den långa “vägen” man behövde gå dit så fanns det plats för en hel del folk. För mindre band och för demo-band så fanns det en inomhus scen inne i “Gasklockorna”.

Mustasch var trevliga att lyssna på men det bandet som jag och mina vänner var mest intresserade utav var Kvelertak. Ett relativt nytt band, härstammar ifrån Norge och har en hel del låtar som är kraftigt inspirerade utav nordisk mytologi. Bandet spelar dock en blandning utav Rock and roll och dödsmetal. En underbar spelning och ett härligt band som lyckades med små medel få upp adrenalinnivån rejält.

Sedan kom The Black Dahlia Murder vars med sin extrema metal levererade en ljudmatta utav kaos, skrik, våld och bas. Här hör man verkligen att förstärkarna på Getaway gick upp till “11”.
De spelade på den näst största scenen och något som var utmärkande för hela festivalen var att ljudet var kristallklart, basen var extremt och publiken var oftast bra.

I sina stunder så mullrade basen och trummorna mer än en storm.

Jag överdriver inte när jag säger att i sina bästa stunder så lyckades ljudet nästan bokstavligt talat ändra om hjärtrytmen på publiken (Vilket var ytterst tacksamt när Meshuggah spelade men det kommer jag till) Sedan så var det dags att gå till “gasklockan”.
Power-metal bandet “The Storyteller” var existens har legat på is. De har nämligen inte släppt en skiva sedan 2006 men hade visst en lojal fan-base då det var fullt inne i gasklockan, runt 500 glada power-metal fans samlades och sjöng med i alla låtarna. Har inte hört bandet innan men de var riktigt bra live och helt klart en kontrast emot The Black Dahlia Murder, nu byttes kaos och ilska ut emot fart och fantasy. Skön spelning och helt klart ett intressant band.

Venom kollade vi på medan vi tog en behövlig paus. Venom håller sig till ryktet om att vara gamla män som spelar tungt och aggressivt! Har inte sett dem förut och även fast jag inte direkt kommer vilja se dem igen så är det ett legendariskt band som man är glad att ha fått se.
Direkt efter så spelade det svenska “All-star” bandet GHOST , de är kända för att aldrig visa sig utan sina “kåpor” få fans ska visst ha sett deras ansikten och riktiga identiteter. De ska visst vara rutinerade människor inom musikbranschen dock vilket hörs. De spelar extremt tajt och det finns inte en enda takt över för misstag eller felspelningar. Det är bara en sak som stör mig med GHOST och det är sången. Han kan sjunga helt klart, men den ljusa, monotona stämman blir relativt snabbt just monoton. Jag gillar deras studioalster men att se en timmes spelning med dem blir lite tråkigt. Om han skulle variera sin sång med, alternativ skaffa en till sångare med mer “power” så skulle GHOST snabbt bli ett av mina favoritband. Hoppas de inser detta så kommer de nog kunna erövra världen, just nu så har de en bit kvar.

Kvällen avslutades med Nightwish

Jag säger bara: “Wow” Nightwish är inget band jag lyssnat på tidigare på grund utav att jag har haft svårt för “opera-stilen” de hade tidigare. Nu har de dock ny sångerska, hon har rejält mer power och bandets stil har blivit mer “power-metal”. Riktigt bra band att se live, de levererar en show som är värd att minnas.

Håll till godo för en text om dag 2 och 3 på festivalen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.