On the road är baserad på Jack Kerouac’s bok med samma namn.

Det är en historia om författaren Sal Paradise ( Sam Riley ) och hans sökan efter inspiration. Det är slutet på 40-talet och Amerika håller på att läka sig själv efter kriget. Beatniks kommer som en motreaktion till allt som har hänt landet och allt som de har missat att uppleva.

Sal drar ut på en själslig resa, för att söka efter inspiration och för att ta reda på mer om sig själv som person. Under hans resa så möter han Dean Moriarty ( Sam Hedlund ) som är den totala motsatsen av Sal. Dean är en person utan ansvar, någon som hellre festar och röker hasch än att skaffa ett jobb. Sal dras med i den “Dionysiska” livsstilen som Dean och hans diverse tjejer erbjuder. På vägen så möter de flera andra karaktärer som följer dem på deras resa.

Till en början så verkar det som en drömtillvaro för denna grupp utav ungdomar i tidiga 20års åldern men man märker snart att som med det mesta så är inget levnadssätt konsekvensfritt.

Filmen i sig handlar mest om vad som händer under deras resa, att ett val leder till ett annat och hur en rad utav händelser utspelar sig. Att man någonstans kan göra det mesta men om man inte vet vad syftet är med alla val man gör så finns det ändå ingen poäng i det hela. On the road följer bara Sal till en början men skiftar fokus till olika bi-karaktärer vilket på ett sätt bevisar att även fast Sal och Dean bara vill ha ett problemlöst och ansvarslöst liv så kommer det alltid att påverka andra på något sätt.

Skådespelarna är det som håller upp ett bitvis bristande manus, ett manus som har en plot men inte en handling (Den totala bristen på klassisk dramaturgi ). Filmen handlar om Sal men den intressanta karaktärsutvecklingen är den som händer Dean. Hur han märker att hans lösaktiga och självdestruktiva liv inte är något som fungerar i längden, men att han vägrar att inse detta och han dras ner i en spiral utav självförakt där hans tidigare nöjen i livet snarare blir förvandlade till olika redskap till självförstörelse.

En intressant film som inte lever på handlingen utan snarare på världen som den bygger upp, atmosfären med musiken och det mycket vackra fotografiet som gör en stor del för upplevelsen.

Även fast skådespelarna gör ett bra jobb och detaudiovisuellt är en bra produktion så är det fortfarande manuset som drar ned betyget. Boken ska ha ett snabbt tempo på grund utav dess handling ( eller ickehandling ). Men med filmen så ville de medvetet göra tempot långsammare för att tittaren skulle få lättare att ta till sig karaktärernas känslor. Jag kan uppskatta medvetna pauser ur ett dramaturgiskt perspektiv, att ge utrymme för reflektion men jag gillar inte när pauserna tar över och gör upplevelsen minimalistisk.

Nedbrytelsen utav Sal och Dean som karaktärer är en intressant metamorfos men den hade gynnats utav en större balans emellan långsamt och snabbt tempo.

Filmen är fortfarande sevärd men den kommer inte att tilltala de flesta då det långsamma berättandet är ett sätt som inte passar de flesta filmtittare.

Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.