Max Payne 1 och Max Payne 2 har länge varit några utav mina favoritspel. Max Payne 3 är den första i serien som inte är utvecklat utav Remedy. Rockstar har tagit över och efter AAA-titlar såsom: Red dead redemption och GTA IV så var förväntningarna höga över vad de kunde göra för spelserien.

Resultatet blev en adreanlinfylld actionfest. Det var väldigt olikt de tidigare spelen och skillnaderna var inte till seriens fördel.

Max Payne 3 gick ifrån Noir-narrativet och körde istället på ett “Man on Fire” liknande berättarspråk. Latinogangsters, flimriga ljuseffekter och massor utav svordomar och blod. Visuella förändringar som vid första anblicken kunde passa riktigt bra. Då Man on Fire är en utav mina favoritfilmer så jag älskar de utstickande visuella effekterna som både filmen och Max Payne 3 bjöd på. Bara det att Rockstar var helt ovissa om hur de skulle använda sig utav effekterna. Istället för att använda dem för att förstärka vissa nyckelscener så använde Rockstar dessa effekter i var och varannan sekund vilket gjorde spelet bitvis jobbigt att titta på.

En annan stor brist är att Max Payne 1 och 2 har aldrig haft världsomvälvande story men de har haft en story som har passat den ton som Remedy ville få fram med spelet. Max Payne 3 har inte en story, det är en grundplot som spinns vidare till absurdum. Så istället för att leva sig in i handlingen så tröttnar man helt enkelt istället. Man tröttnat på att bara döda brasilianska gangsters på löpande band utan att direkt se poängen på det hela. Att maffian i de två första spelen ville ha en död var förståeligt, storyn gjorde det berättigat och då kändes det inte bara som om man dödade fiende efter fiende utan det fanns en poäng.

Sedan det mest oförlåtliga misstaget som Rockstar gjorde med Max Payne 3 var att stridssystemet underlevererade. Istället för att belöna spelaren med att känna sig som en ur valfri John Woo film så var man en ytterligt dödlig varelse som är motsatsen till den Max Payne borde vara, balansen emellan fiende och Max är helt absurd. Fienderna känns bitvis osårbara. Jag är en av de som har klarat Max Payne 1 och Max Payne 2 på den högsta svårighetsgraden men jag har haft jättesvårt att klara Max Payne 3. Jag förstår inte hur spelet kan vara så oförlåtande även om man bara spelar på “normal”-svårighet.

Det är inget dåligt spel men med tanke på hur viktiga de tidigare spelen var för spelbranschen så hade man förväntat sig mer utav Max Payne 3. Det hade varit ett bättre spel om det inte hade hetat Max Payne 3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.