Den första filmen baserad på Silent Hill blev uppskattad av fansen på grund utav att den behandlade franchisen med respekt och var framförallt en av de filmer som är baserade på TV-spel som faktiskt var sevärd. Därför blev det jag förvånad när SF bestämde sig för att inte ta in uppföljaren Silent Hill:Revelation till Sverige. Det är ett mysterium då de utan tvekan har tagit in de senaste Resident Evil-filmerna vars kvalité har legat i botten under en lång tid.

Silent Hill, som den första filmen hette var löst baserad på det första spelet med samma namn. Filmen tog några friheter med grundmaterialet men lyckades med en blandning utav bra fotografi och suveräna specialeffekter skapa en bra stämning (inte lika bra som i spelet) ochs skapa en solid skräckfilm.

Silent Hill: Revelation är en film med en generisk titel och en svår bakgrund, filmen var i planeringsstadiet under flera år innan det ens blev möjligt att genomföra den och mannen som fick uppdraget att regissera var Michael J. Bassett vars CV bestod utav att ha gjort en hel del mediokra b-skräckisar. Detta lät inte så lovande då originalfilmen regisserades utav Christophe Gans som bland annat har gjort Vargarnas Pakt.

Silent Hill Revelations är löst baserad på Silent Hill 3 och utspelar sig några år efter den första filmen (och för den delen spelet). Sättet hur dessa två filmer knyts ihop känns riktigt slarvigt och man försöker binda ihop lösa trådar på bara några minuter vilket gör att det känns som om de bara försöker att glömma bort den första filmen helt i kontexten. Den annars så ikoniska öppningsscenen i Silent Hill 3 finns porträtterad här, den är dock “amerikaniserad” och den spända stämningen är borta och istället så är den utbytt emot ytlig överraskningsskräck där det hoppar upp ett monster mot skärmen i hopp om att skrämma lättskrämda.

Början på filmen är rentutav gräslig. Istället för att ha en Silent Hill-stämning som ska kännas som om David Lynch och David Cronenburg har fått ett kärleksbarn, så känns början på filmen som om den förfärligt dåliga serien Paranormal Activity hade korsbefruktats med Scream. De hade inte kunnat vara längre ifrån källmaterialet än vad det är här.

Ungefär 20 minuter in i historien så förändras perspektivet däremot. “Den mörka världen” och resan emot staden Silent Hill börjar och äntligen så känner man igen sig. Silent Hill: Revelation börjar segt men resten utav filmen är faktiskt riktigt intressant och även fast det inte håller klassen i det som visades i förra filmen så håller det en hög nivå.

Precis som i förra filmen så görs majoriteten utav specialeffekterna utav praktiska effekter. Bara det att CGI inte längre är en prioriterad metod att utföra specialeffekter på gör mig hoppfull över framtiden och jag hoppas att fler filmmakare inser att CGI bara ska vara ett sätt att förhöja effekterna i en film och inte bara se det som en enkel väg att få jobbet gjort på. Riktiga specialeffekter förstärka med CGI kommer för evigt se bättre ut än vad rena datoreffekter någonsin kommer att göra.

Adelaide Clemens som spelar Heather Mason gör ett riktigt bra jobb, hon är perfekt för rollen. Problemet med hennes karaktär och problemet med filmen är däremot att allt är underutvecklat, det känns som att hela filmen hade mått bra utav att få en speltid som övergår dess korta 94 minuter långa speltid. När det börjar bli mer och mer normalt att en film får en längd på runt 2-3 timmar så tycker man således att det inte borde vara svårt att låta filmen bli längre. Då storyn som filmen bygger på är ganska invecklad så känns det lite slarvigt att försöka berätta allt på en och en halv timme. Min teori om att den är kraftigt nedklippt besvaras när jag letar efter skärmbilder. Det finns en hel del bilder runtom internet som visar scener som inte finns kvar i filmen. Radha Mitchell som spelar karaktären Rose skulle ha varit en stor del utav historian. Men som är nästintill helt bortklippt och från att vara med i ungefär 20 minuter utav filmen så är hon med i en halv minut.
silent-hill-revelations-3d-movie-image-radha-mitchell-01

En sak som Silent Hill: Revelation gör helt rätt är att den konstant gör referenser till de flesta spel i Silent Hill-serien. Det är en hel del små detaljer som man inte kommer att förstå om man inte har stor insikt i universumet. Det finns en hel del godis för de som älskar spelen och som alltid så har de den legendariska Akira Yamaoka som bidrar med sin musik.

Musiken är precis lika bra som alltid då Herr Yamaoka ändå är inblandad. Ljuddesignen är dock inte lika bra och det känns bitvis tunt.

Silent Hill: Revelation har fått oförtjänt mycket dålig kritik då det är en uppföljare på en otroligt bra film så hade den mycket att leva upp till. Vilket den inte gjorde, mycket på grund utav en väldigt dålig klippning. Man känner att filmen saknar många scener som hade varit vitala för storyn. Men allt annat med filmen är rätt så solid. Skådespelarna gör ett ok jobb och en av mina favoritscener är när Heather (Adelaide Clemens) har en intensiv dialog med en bindgalen Leonard Wolf (spelad utav den alltid så genialiska Malcolm McDowell). Och även fast handlingen och vissa dialoger är på gränsen till fåniga så är det i stora drag en njutbar skräckfilm och framför allt en av de bättre filmer som har baserats på ett TV-spel.

Därför vill jag ställa en öppen fråga till SF: Varför tyckte ni att det var en bra idé att ta in de senaste tågkrascherna till filmer som har hetat Resident Evil? Om ni tyckte att de var bra nog att låta spelas på bio under ett par månader så undrar jag var ni tänkte på när ni sade nej till Silent Hill: Revelation som trots sina brister är ljusår bättre än vad alla Resident Evil filmer har varit.

Ironin i detta är att SF inte ville ta in den första Resident Evil filmen (som faktist var rätt så bra) för att de tyckte att den var för mycket utav en kalkonfilm. Men uppföljarna som har varit skräp var tydligen bra nog att visas på SF:s salonger.
silent-hill-revelation-3d-movie-image-kit-harington-adelaide-clemens-01
Det är synd att många inte kommer att få se den nya Silent Hill-filmen. Jag var tvungen att importera den för att ens ha en chans att se den. Hoppas innerligt att de kommer att släppa en Directors cut som kommer innehålla fler scener som gör upplevelsen mer lätttillgänglig, och att filmen framförallt kommer att släppas i Europa.

betyg6Om ni är fans utav spelen eller bara är intresserade utav filmer baserade på TVspel så borde ni ta chansen och se denna då det är en bra film. Även fast den försämras utav fruktansvärd klippning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.