Dramafilmer som utspelar sig i en historisk period är inte den genre som jag har mest koll på måste jag säga.
Jag hade ingen koll på boken som filmen bygger på så jag gick in i biosalongen med ett öppet sinne.

Anna Karenina bygger på den kända boken som är skriven utav Tolstoy år 1878, en bok som är samtida och fick därför en hel del kritik. Den var för sin tid var väldigt nyskapande i sin realism och framförallt för sin hårda kritik emot de normer och sociala regler som Ryssland hade under den tidsperioden. Anna Karenina (Keira Knightley) är en kvinna som med en framgångsrik make: Alexei Karenin (Jude Law), en son och ett lyxigt leverne verkar ha det perfekta livet. Anna har dock svårt att leva i de strikta, konservativa normerna och reglerna som regerar i Rysslands socitet. Hon känner sig instängd och hennes make behandlar henne inte som en människa utan som någon som enbart ska bidra med yta utan innehåll. Anna står ut med detta tills hon får uppmärksamhet ifrån den unge Alexei Vronsky (Aaron Taylor-Johnson) som är en utråkad, rik ung greve som snabbt fattar tycke för Anna. Paralellt med detta så får man följa historien om Nikolai Levin (David Wilmot) och Ekaterina “Kitty” Shcherbatskay (Alicia Vikander).

Storyn är rätt bekant för den som är litterärt beläst, om inte annat för att Tolstoy hjälpte till att sätta grunden för vilka byggstenar ett normalt kärleks-drama ska innehålla. Storheten med Anna Karenina är skådespelarna, scenerierna, produktionen och musiken. Det hjälper till att skapa en helhetsupplevelse som förhöjer atmosfären.
5663_D016_00422_R

Det enda problemet jag ser med filmen är att storyn känns lite framstressad för att passa den totala speltiden. Det är ganska många karaktärer som är betydande för historien och det är bitvis svårt att hänga med i alla paralella historier.

Scenerierna är nog den aspekt som jag gillar mest med Anna Karenina. Miljöerna förändras med huvudkaraktärernas psyke. Filmen följer främst Anna men lägger även en stor tid på historian emellan Nikolai och Kitty. När de respektive karaktärerna mår dåligt psykiskt så manifesterar detta i att scenerierna blir väldigt teatraliska.. Bokstavligt talat så spelades dessa scener in i en gammal teater där det inte läggs någon energi på att försöka gömma att det är en teater. Mästerligt så får man se hur väggar byter plats, statister byter kostymer och hur ljuset förändras för att förvandla en vanlig herrgård till en restaurang. Sedan när karaktärernas liv förändras till det bättre så byts den lilla teatern ut emot riktiga scenerier såsom gigantiska herrgårdar, stora fält och vackra skogar.

5663_D020_00099_R

Det ger en otrolig kontrast när det i en scen är en liten surrealistisk teater-scen som agerar miljö när det i nästa scen är ett stort vidöppet fält. Sedan att de lyckas sömnlöst klippa ihop de olika scenerna utan att förstöra illusionen det minsta. Om man är en filmälskare som älskar intressant redigering och bra regi så rekommenderas Anna Karenina.

Filmen har premiär 15 februari på biografer i hela Sverige via Universal.

[box size=”545″ style=”rounded” border=”1″ icon=””]betyg7
Mästerligt regi, underbara scenerier och väldigt välproducerad.
Bitvis svårt att hänga med i alla vändningar i storyn, filmen hade mått bra utav att vara en timme längre.

Trots problem med historieberättande så uppvisar Anna Karenina en helhets produktion som är i topp.
[/box]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.