Danny Boyle är en av mina absoluta favoritregissörer. Hans bildspråk är ikoniskt och han är mannen bakom filmer såsom: 28 Dagar Senare, Trainspotting och Slumdog Millionaire. Jag har länge tjatat om filmen Trance, snacka då att jag blev glad när jag såg att Sf äntligen bestämde sig för att visa filmen i Sverige. Den verkar dock inte ha gått så bra då den gick snabbt ifrån runt 10 visningar om dagen till runt 3 om dagen i Stockholmsområdet. Detta är väldigt synd, för det är verkligen inte Danny Boyle’s mest originella film till dags dato. Det är däremot hans mest polerade.

Trance handlar om auktionsförättaren Simon som ska sälja en av de dyraste tavlorna som auktionshallen någonsin har sålt. Det medför otroligt stora risker när saker ska säljas för abnorma summor. Vilket Simon snabbt får erfara. Jag vill inte berätta för mycket om storyn. Stämning, story och fotografi är något som Danny Boyle är en mästare på att få in i sina filmer. Trance har alla dessa komponenter.

Trance är filmat på ett sätt som liknar 28 Dagar Senare, gryniga bilder som liknar 10 år gamla hemmafilmer. Här är det ingen 4K bild vi snackar om. Istället för övermänsklig skärpa så fokuserar Boyle på att få in extremt mycket färger i varje scen. Detta tillsammans med de annorlunda kameravinklarna och de surrealistiska miljöerna gör att varje scen är som ett unikt konstverk. Allt är så otroligt välfilmat och om man är filmälskare så borde man se Trance enbart för att den är mästerligt filmad.

Trance-Vincent-Cassel

Manuset är mästerligt i stil med Boyle’s tidigare verk. Handlingen är något vi har sett innan men här är allt taget till nästa nivå. Trance är så otroligt välpolerad på alla sätt. Även fast den halvtimmen av filmen egentligen inte är så händelserik så sitter man som på nålar igenom varje scen. Detta är ett tecken på bra regi.

Skådespelarinsatserna är värda att ta upp. De finns en del biroller som egentligen inte får så mycket uppmärksamhet, vilket ändå känns ok. De karaktärer som tar fokus är filmens tre huvudroller: Simon (James McAvoy), Elizabeth (Rosario Dawson) och Franck (Vincent Cassel). James McAvoy visar med karaktären Simon att han kan skådespela inom ett absurt brett spektrum. Det faktum att han visar så många olika typer utav känslor, och ändå lyckas hålla det trovärdigt filmen igenom är imponerande. McAvoy är en helt fantastisk skådespelare och jag hoppas verkligen att jag får se honom i liknande roller i framtiden. Psykologiska thrillers verkar vara hans grej och om han skulle jobba tillsammans med Danny Boyle igen så är jag den sista person som skulle klaga. Elizabeth har en liknande karaktärsutveckling och om jag skulle berätta så mycket som jag hade velat om karaktärerna så skulle det förstöra en hel del av storyn för de som inte har sett filmen.

Så vad är egentligen Trance? Det är en knivskarp psykologisk thriller som har Danny Boyle’s kännetecken såsom: Fotografin, det skarpa manuset och den otroliga råheten i händelserna. Kryddat med vissa amerikanska inslag som en David Lynch-aktig mörker och en story som är lika spännande som chockerande, i närmaste laget obehaglig.
Trance är verkligen inget för alla: Den är ganska svårsmält och till skillnad ifrån amerikanska motsvarigheter så är det inte mycket exposition. Det är först i filmens klimax som pusselbitarna börjar falla på plats och jag skulle även förstå om många blir avskräckta av det okonventionella sättet som filmens fotografi är utfört på.

186-TRANCE-PS (2).tif

För dig som gillar annorlunda filmupplevelser. För dig som gillar psykologiska thriller och tyckte att filmer såsom Inception och The Matrix var bra men vill ha något annorlunda så rekommenderar jag Trance mer än väl. Några av mina absoluta favoritfilmer är skapade av Danny Boyle men det är just med Trance som han har gjort sin bästa film.

Se den!

[box size=”545″ style=”rounded” border=”1″ icon=””]betyg10
Allt är så otroligt polerat. Skådespelarna är magiska, främst James McAvoy. Storyn är underbar och har surrealismen ifrån David Lynch och David Cronenburg tillsammans med den otroliga råheten ifrån den brittiska skolan av filmmakeri.
Det är en rätt så “svårsmält” film. Man får inget serverat på ett silverfat när man ser den utan man måste konstant hänga med för att förstå allt som händer.
Trance kommer med sina okonventionella drag skrämma bort många, det är absolut ingen psykologisk thriller som man ser med familjen såsom Inception. Men om ni vill ha en intressant filmupplevelse, om ni vill se en otroligt välgjord film eller om ni bara gillar några av filmskaparna som jag har nämnt i recensionen så ska ni se Trance! Då jag älskar den här typen utav filmer så älskade jag även detta.
[/box]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.