the-great-gatsby-26The Great Gatsby (skriven utav F.Scott Fitzgerald) ska tydligen vara “The great American novel”, en bok som tydligen ska sammanfatta fördelarna och konsekvenserna med att jaga efter “The great American dream”. Det perfekta livet. En man som har detta är Mr Gatsby.

En legendar som lever i lägre-högklassområdet West Egg (En påhittad stad i New Jersey), där nyrika bor för första gången i “lyx”. Nick Carraway (Tobey Maguire) flyttar hit ifrån “U.S Midwest” för att försöka skapa sig ett liv och en framtid. Han var tidigare författare men gav upp detta då han inte trodde på sin egen litterära förmåga. Därför ville han skaffa sig ett jobb där han får “omge sig med mycket pengar”, så därför börjar han jobba på Wall Street som börsmäklare.

Grundpremissen är inte lite symbolisk. Det är en man som har kämpat hela sitt liv, stridit i första världskriget och vill nu försöka skörda frukten av den högkonjuktur som Amerika befinner sig i under det tidiga 1920-talet.
Storyn må ses som o-originell idag men man får komma ihåg att filmen ändå följer en förlaga som skrevs så tidigt som 1925.

Nick bor i ett litet hus bredvid en av de största slott han någonsin har sett, ett slott som tillhör den mytiska entiteten Mr Gatsby (Leonardo Dicaprio) som varje helg har större fester än vad någon utav New York’s medborgare någonsin har varit med om tidigare. Förvirringen blir då stor hos Nick när han får ett personligt inbjudningskort till en av dessa fester, dessa fester var ju ändå kända för att man inte blev inbjuden. Man var där ändå. Vem är egentligen denna Gatsby som alla pratar om men få har sett. Även fast tusentals helg in och helg ut spenderar så mycket tid i Gatsby’s hus med att dricka hans sprit och äta hans mat så är det få som egentligen vet hur han ser ut. Symboliken är slående och det är ingen hemlighet att Fitzgerald skrev boken som ett knivhugg mot den livstil som var kutymt att leva på den tiden (om man hade pengar): girigt, slösaktigt och dionysiskt. Är pengar automatiskt lycka?

the-great-gatsby-wbp06

Även fast The Great Gatsby skrevs för snart 90 år sedan så är det både skrämmande och fascinerande att se hur de poänger som fanns med grundmaterialet fortfarande har en plats och styrka i dagens samhälle. Kanske så är det Baz Luhrmann som skrev, producerade och regisserade filmen så att den fortfarande känns aktuell. The Great Gatsby tar itu med otroligt daterade frågor såsom: rasism, manschauvinism och klassfrågor. Men den gör det på ett sätt så att den både behandlar dessa ämnen med både 100 år gamla synsätt likamycket som moderna synsätt.
Vissa utav scenerna, främst de som innehåller vissa dialoger känns dock daterade och mindre intressanta. Men i det stora hela så tycker jag att manuset känns fräscht även fast det är baserat på en sån gammal förlaga.

Det är inte bara manuset som känns fräscht: jag måste nämna soundtracket som är i det närmaste fenomenalt. Den blandar gammal jazz och swing med moderna genres som: electro, pop och ambient electronic. Den har även en hel del låtar som inte är skrivna specifikt för filmen. Soundtracket tar låtar ifrån bland annat: Lana Del Ray, Jay Z, the xx, Gotye, Jack White och även dub-step producenten Nero. Deras låtar spelas dock inte i sin originalform utan transformeras så att de fungerar mer i tidsperioden, även fast de har vissa element som är tidstypiska för 2010-talet. Så soundtracket är en underbar fusion emellan 1920-tal och 2010-tal. Mina favoriter är Jazz/Ambient versionen av Nero’s annars så “hårda” låt Into the past. Lana Del Ray’s Young and beautiful passar perfekt som “huvudtemat” för filmen, då den låten kommer tillbaka ett flertal gånger under filmens gång fast i nya versioner beroende på scenernas stämning.

Huvudrollsinnehavarna gör ett bra jobb. Nick Carraway (Tobey Maguire) spelar en roll som är mer narrativ än proaktiv. Gatsby (Leonardo Dicaprio) är perfekt i rollen som den mystiske och mytiska Gatsby som är lika mycket ett helgon som ett enigma. En man med många sidor och många hemligheter som få känner till. Daisy Buchanan (Carey Mulligan, som jag känner mest igen ifrån den fantastiska Drive) spelar rollen som en kvinna som till synes är det ytliga våp som alla förväntade sig att de högbördiga fruarna skulle vara på den tiden. Hon spelar dock rollen på ett sätt så att man ständigt blir förvånad över hur komplex hennes karaktär ändå är. 1920-talet var inte en lätt tid för kvinnor att leva i..

De övriga bikaraktärerna gör även ett stabilt och välgjort jobb men då Nick agerar som en berättarröst för hela historien så får man egentligen bara en karaktärsutveckling ifrån de personer som är mest relevanta för just Nick’s berättelse. Vilket absolut rättfärdigar till varför en del bikaraktärer kan anses vara lite “tunna”.

Produktionen är underbar: klippningen är perfekt (förutom i vissa få, få scener som är lite för långa). The Great Gatsby är fantastiskt filmad och scenografin är otrolig. Jag överdriver inte när varenda scen är som ett konstverk att se på, då jag uppskattar sådana här detaljer så njöt jag verkligen av hur vacker filmen var. Hur otroligt genomtänkt den var.

The-Great-Gatsby-2013-Movie-Poster

Även fast det fanns scener som var lite för långa och kanske rent sagt onödiga så uppskattade jag hela grundhistorien mycket. Den må vara “förutsägbar”(Som är ett mode-ord när folk pratar om film numera, ett ord jag inte uppskattar då folk som använder det ordet när de pratar om film lika gärna kan förklara vad de menar istället). Detta är som sagt helt ok då det är baserat på en 90 år gammal historia. Sättet att berätta en historia på har förändrats otroligt mycket på 90 år. Jag tycker ändå att storyn känns lika mycket retro som modern. Det relationsdrama som filmen kretsar runt känns precis lika relevant idag som den var då. Jag skulle ljuga om jag sade att den inte lämnade ett intryck.

Vet inte om man kan skylla på att man kan relatera till problemen eller om de bara är framförda på ett välgjort sätt men jag gick ifrån biosalongen lite skakad och faktist rätt så rörd. Det var vissa delar med filmen som nästan var plågsamt realistiska och framförallt humanistiska. Baz Luhrmann vet hur man behandlar människor, oavsett om det är människor som lever på 1920-talet, 1940-talet eller i modern tid.

Jag uppskattade filmen riktigt mycket. En gammal historia, en gammal epok och gamla sociala dysfunktioner behandlas med respekt och ändå med en så stor klick fräscht blod så att man faktist kan relatera till karaktärerna.

[box size=”545″ style=”rounded” border=”1″ icon=””]betyg8
En mycket välgjord film, som trots min okunnighet om 1920-talet och originalboken ändå lyckas hålla mitt intresse uppe. Klimaxet i filmen var riktigt gripande.
Vissa problem med tempot i mitten av filmen, det är 10 minuter av filmens 145 som kanske hade kunnat klippas bort.
Trots sina problem (om få) så var det en gripande film som tar tid att smälta. Trots att det var fyra timmar sedan (vid skrivande stund) filmen tog slut så känns det som att den inte ännu har lagt sig. Men som en fanboy av bra filmografi och bra skådespelarinsatser så rekomenderar jag The Great Gatsby starkt. Absolut inget för alla men om du vill ha något tyngre och mer välgjort än mycket annat skräp som finns ute så ska du se The Great Gatsby, helst innan den slutar gå på bio.
[/box]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.