Elysium handlar om en värld som är förstörd, det finns knappt några skogar längre. Hela världen är överfylld utav fabriker och fallfärdiga hus. Jorden är överbefolkad och mycket på grund utav den förstörda miljön så är det otroligt mycket sjukdomar som plågar de stackars människor som lever i fattigdom.

På den människobyggda rymdstationen Elysium lever överklassen med ett eget ekosystem, med skogar, med fungerande grödor osv. En plats ämnad för “Jordens toppskikt av invånarna”. Ordet Elysium kommer ifrån den grekiska mytologin, där Elysium är en underskön plats som går att jämnställa med “livet efter detta”. Elysium är enligt ordets betydelse en perfekt plats som egentligen ska vara oåtkomlig.

Det perfekta lyxen som levs av Elysiums invånare, den slum som hela jorden har blivit: Det är en uppenbar och skarp samhällskritik som ganska snabbt ges till tittaren. Dessa typer utav budskap uppskattar jag i filmer, i Elysium blir dessa budskap lite väl uppenbara och “upp i ansiktet” på tittaren.

Det är bara de rika som får leva gott med friska, långa liv. På Elysium så finns det maskiner som lagar människors cellstruktur. Det vill säga så kan man inte bli sjuk, det är dock en dyr teknik som inte är för de fattiga som befolkar jorden.

Cinematografin är värd att ta upp: Neill Blomkamp började sin karriär inom specialeffekter och det är via sina specialeffekter som han har blivit känd. Hans genombrottsfilm District 9 blev mångt och mycket populär för att lyckas ha extremt avancerade effekter gjorda med en “liten” budget. Med Elysium så får Neill fritt spelrum att göra de effekter han alltid velat göra. Elysium är en så otroligt snygg film, till den vida grad att allt annat som har kommit på bio i år ser gammalt ut i jämförelse. Detta är ingen överdrift. Elysium‘s största styrka är sitt extremt realistiska sätt att porträttera en värld som är så annorlunda vår. Jag älskade filmen Oblivion för sin surrealistiska världsbild, inget med i den filmen gick “direkt” att relatera till den värld vi lever i just nu. Det fanns alltid ett mått utav eskapism och en känsla av att man verkligen befann sig i en annan verklighet.

elysium4

Det som Neill lyckades så bra med Elysium är just motsatsen till Oblivion‘s härliga eskapism. Elysium‘s universum är som en helt annan verklighet än den vi lever i, om än med gemensamma eller liknande problem. Ändå så känns den mer närgången och relaterbar än det mesta jag har sett inom sci-fi.

Manuset är inte perfekt, det finns vissa punkter i filmen där man förstår exakt vad som kommer att hända. Ändå så finns det så mycket nördkärlek så jag kan inte tycka illa om det. Klassiska filmer såsom: The Matrix och Johnny Mnemonic med flera andra inspirerar mer än en scen i filmen.

Det som jag har svårast för med hela produktionen är klippningen. Vad är det med Blockbuster-filmer och deras besatthet utav att ha skakiga kameror? Jag vill se vad som händer i actionsekvenserna men allt för ofta i Elysium så ansträngs koncentrationen av skakiga kameror och allt för snabba klipp. När en film har en så extremt stor budget så är det inte mycket begärt att ha mer “stabila” actionsekvenser. Alla snabba klipp är ett lätt sätt att förstöra illusionen.

elysium

Skådespelarna gör ett stabilt jobb. Matt Damon gör ett fantastiskt jobb! Jodie Foster spelar en sinneskall person vars jobb är att stoppa illegal invandring till alla pris. Sharlto Copley spelar en moraliskt avstängd soldat som inte drar sig för att göra vad som krävs för att få jobbet gjort. Jag älskar att karaktärerna spelas på ett väldigt rakt och okomplicerat sätt, varje karaktär har sitt eget personliga mål. Sin egen personliga drivkraft, och ingen drar några som helst gränser för vad som kan eller får göras för att uppnå det. Det hela påminner om gammal “Bushido”-filosofi signerad Akira Kurosawa. Utan att spoila så är klimaxet väldigt rik med sina Akira Kurosawa referenser vilket uppskattades otroligt mycket.

[box size=”545″ style=”rounded” border=”1″ icon=””]betyg8
En läskigt välgjord film. Jag älskar alla referenser till nördiga filmer och tv-serier.
Problem med klippningen. Jag hatar actionsekvenser med överdrivet skakiga kameror. Det där lilla extra som gör att man verkligen lever sig in i filmen till 100% fanns tyvärr inte för mig.

Elysium har för mig många problem som hindrar den ifrån att få perfekt betyg. Men med så bra produktion, så genomtänkt handling och, min personliga favoritaspekt, att den visar så mycket kärlek till genren så är det svårt att inte bli kär. Den har lånat så otroligt mycket från klassiska filmer, tv-serier och till viss del anime så jag rös av njutning i de flesta scener mycket på grund utav dessa anledningar.

Utan tvekan så är Elysium ett av årets mest sevärda filmer. Om än inte perfekt.
[/box]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.