En Live-Rapport som kommer så här långt efter konserten? Av flera anledningar så har den här recensionen fått vänta.

Den här spelningen var väldigt speciell för bandet. De har rönt stora framgångar internationellt och är för första gången på länge tillbaka på hemmaplan. Bandet skapades nämligen i Stockholm (eller rättare sagt Tumba). Med sig hade de banden HELL och Carcass som var för sig levererade bra framträdanden men som inte gav ett speciellt starkt intryck. Carcass verkade ta den här spelningen på allvar. Det var nämligen många år sedan de spelade i Stockholm berättade de, och senaste gången de spelade här så sade de att de blev hånade av publiken. Hånade blev de knappast av Amon Amarth’s publik utan det blev ett ordentligt röj.

Förbanden spelade klart sina respektive spelningar och peppen börjar stå mig i halsen när ljusen i arenan släcks. Åskan börjar dundra i högtalarna och vikingarna ifrån Tumba träder in på scen.

Amon Amarth har nyligen släppt skivan Deceiver of the gods. En konceptplatta som handlar om Loke (konceptskiva börjar bli mitt nya favoritord).

2013-12-07 21.54.07

I vanliga fall så brukar ett band mestadels spela ifrån senaste plattan (speciellt om den bara är några månader gammal) men Amon Amarth levererade låtar som publiken ville höra. Oavsett gammalt som nytt. Redan när Death in Fire spelas tidigt under kvällen så märker man att publiken har längtat länge efter den här spelningen. Alla är med och det är fler och fler i publiken som sjunger med i låtarna ju längre tid av spelningen som går.
När bandet spelar Twilight of the Thundergod i slutet av konserten så sjunger samtliga i publiken med. Bandet verkar slås av häpnad över detta och Johan Hägg låter bli att sjunga en hel refräng, istället så håller han ut micken över publikhavet och ler över den “vikingakör” som Amon Amarth har som publik denna kväll. “Ni sjunger tamejfan bättre än jag” säger Hägg med ett leende som på något sätt berättar om hur mycket bandet har trivts den här kvällen.

Man får inte glömma att de hade intressanta gästartister under kvällen. L.G. Petrov ifrån legendariska Entombed lufsade (likt Ozzy Osbourne) in på scen och sjöng Guardians of Aasgard tillsammans med Johan Hägg. När Petrov skulle presenteras så tog det ett par sekunder innan publiken förstod vad som skulle hända. Johan Hägg hann i princip bara säga “Jag vill bjuda in min goda vän Lars Gö..” Och redan då skrek publiken “GUARDIANS!!” Hägg svarade självsäkert “Ni har ju koll på det här”.
2013-12-07 21.42.58-4
Sedan kom ytterligare överraskning när Messiah Marcolin (Ifrån blandannat Candlemass) kom in på scen och för första gången någonsin framförde spåret HEL tillsammans med bandet. Hela Amon’s spelning var en enda stor “Fanservice” för den som har följt bandet länge. Det är bra musiker med bra låtar och en energisk scenshow. Amon Amarth’s spelning i Stockholm denna kalla vinterkväll var precis det man hade förväntat sig av dem: Hård, högljudd och fylld av kärlek och röj.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.