Jag börjar bli orolig. När jag köper en vara som går inom populärkultur så vill jag veta att jag äger varan. Jag köper inte filmer via någon digital filmaffär då jag vill ha filmen i bokhyllan, både ur ett samlaraspekt och av den enkla anledningen att jag vill veta att jag alltid kommer att kunna se den filmen när jag vill.
Samma anledning med skivor. Jag vill ha skivan i bokhyllan och jag vill veta att jag ska kunna lyssna på den när jag vill och så vill jag veta att jag kan göra vad jag vill med exemplaret som jag har köpt.

Kommer folk att fortsätta att samla på TV-spel, filmer, böcker och musik? Det som väckte frågan hos mig var häromdagen då jag fick en fråga av en turist som gick på Sergels torg som undrade var närmaste skivbutik låg. Efter att ha funderat så kom jag bara på två skivbutiker. Han frågade samtidigt om det fanns någon bra affär att köpa TV-spel. Jag tänkte då att de stora kedjorna som slog ut de mindre TV-spelsbutikerna för ett par år sedan håller nu också på att dö ut en efter en. Jag vet inte om det är för att jag är konservativ eller bara gammal. Trots min unga ålder så är det lätt att känna sig gammal då den här popkulturella världen som jag har växt upp med har kraftigt ändrats om än på bara några få år. Få köper skivor numera, de flesta spelälskare köper sina spel digitalt (speciellt PC-spelare som aldrig verkar köpa fysiska boxar numera). Fysiska exemplar av något verkar bli mer utav en gammal relik som nostalgiker håller vid med näbbar och klor.

Jag blir orolig när jag blir sugen att spela ett visst spel (som jag råkar ha digitalt) för att då se att det är omöjligt då nätbutiken har en 42-timmars ombyggnad som resulterar i att människor inte kan få tag i de virtuella varor som de har betalat riktiga pengar för.

Jag blir livrädd när Spotify får för sig att sluta sprida musiken utav en artist som inte är överdrivet stor eller populär.

Fysiska TV-spel säljs i allt mindre kvantiteter. CD-skivor säljs knappt längre (men lyckligtvis så har vinylförsäljningen ökat markant, antagligen för att fler än jag är desperata nostalgiker).
Böcker däremot säljs i större kvantiteter än på länge. Vad beror detta på? Har e-boks boomen inte blivit så stor som utgivarna hade hoppats på? Jag har svårt att se varför någon hellre köper en nyutgiven film på t.ex. Itunes än att köpa DVD/Blu-ray exemplaret men ändå hellre köper en pocketbok snarare än e-boksutgåvan. Beror detta på att momsen på e-böcker har varit absurt hög eller är frågan djupare än så?

Man kan fråga vad poängen med min babblande har varit i den här texten. Är jag bara bitter över att min härliga skivsamling som står och ser vacker ut i min bokhylla knappast kommer att bli större? Eller är det bara så att jag tar upp den ack så gamla frågan “Äger vi verkligen en vara i det digitala samhället?” Eller är det bara så att jag mycket hellre stödjer en artist genom att köpa en vacker CD-skiva med en genomarbetad booklet och kanske någon bonus i form utav en extra CD/DVD än att köpa skivan som ett par MP3-spår.

Vad tycker ni? Är ni samlare? Är ni sådana som skulle kunna prata om era Vinyl-samlingar i flera timmar eller lyssnar ni på all musik genom Spotify?

Hursomhelst så undrar jag om det är fler än jag som kommer att sakna den härliga känslan av att komma in i en skivbutik fylld av härliga plast och pappersfodral fyllda av timtals med berättelser om liv, död och allt däremellan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.