Högfärdigt så kan “förståsigpåare” hävda att den allmänna biopubliken inte förstår sig på “bra film”.

I skrivande stund så ligger “skräpfilmen” 50 Shades of Grey ohotad 1’a på sf.se’s topplista över de mest sedda filmerna.
Kort därefter så finns filmer såsom Natt på Museet 3 och Fåret Shaun. Inte för att klanka ner på mer “lättsamma filmer”. En av mina absoluta favoritfilmer är Wild Zero en Japansk Shaun of the dead fast med Gittarsvärd och Noise-Rock.
Men faktum är att det är otroligt uppfriskande när mer “djupa” bioupplevelser lyckas bra i Sverige.
The Imitation Game har fått inte mindre än 8 nomineringar till årets Oscarsgala och när det gäller den svenska biopubliken så har den lockat till sig så pass många människor så att filmen har stannat kvar på Topp 10 listan sedan filmens premiär (för exakt en månad sedan, i skrivandets stund).

Benedict Cumberbatch spelar Alan Turing. För er teknikfreaks så klingar det namnet lite extra härligt. Filmen är baserad på hans liv och hans påverkan på världshistorien. För er som inte känner till honom sedan tidigare så förstår jag er. Fram tills nyligen så var hans namn okänt för de flesta. Varför detta är fallet är något som filmen dyker ner i grundligt.

 

Filmen utspelar sig innan, under och efter andra världskriget och man följer dessa år helt ur Alans ögon.
Alan hamnar av en händelse på ett uppdrag som går ut på att försöka hacka tyskarnas kryptologiska maskin “ENIGMA”. En maskin med en sån svårförståelig kod så att vissa hävdar att den är omöjlig för normala människor att förstå.

Alan är dock inte en vanlig man. Inte nog med att han är en utmärkt matematiker så uppvisar han solklara aspergianska tendenser. Något som känns förståeligt när man ser hans karaktär ur 2015 års perspektiv men knappast något som sågs ur den konservativa 50-talets norm-miljö.
Detta innebär en mycket intressant dynamik som jag tycker att Cumberbatch lyckas leverera med stor träffsäkerhet.

Det finns mer till Turing’s karaktär än bara hans psykologiska egenheter. Men det är något som inkräktar på “spoiler”-territorium för er som inte känner till karaktären eller storyn sedan tidigare.

 

Filmen har fått nomineringar för allt ifrån bästa film till bästa biroll (Keira Knightley) men även för bästa regi och bästa filmklippning. Filmen har ett fantastiskt hantverk bakom sig men det är inget som nödvändigtvis lämnade ett större intryck hos mig. Det som jag fick med mig efter filmens slut var känslan att jag precis har sett ett otroligt bra drama. Ett drama som handlar om en grupp människor och främst en man som har fått alldeles för lite erkännande genom historien.
Manuset är fantastiskt och de två viktigaste karaktärerna (Cumberbatch och Knightley) levererar ett otroligt bra framförande. Det hela känns äkta och trovärdigt.

Om ni vill se en av årets bästa filmer, och framför allt om ni vill se en gediget bra drama så se då The Imitation Game. Rekomenderas Starkt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.