on June 15, 2018Nu är det ju så att i mitt tycke så är Cult of Luna, antagligen det bästa metalbandet som fortfarande är aktiva.
Därför kan ju den här texten redan ifrån start kännas förutsägbar nu när jag vill skriva vad jag tycker om deras senaste “singel”.
Skillnaden är ju däremot att nu är det inte en självklar CoL låt vi har att göra med. Det är nämligen något så ovanligt som en remix av en Cult of luna låt.
Vad jag kan minnas så har det bara hänt en gång tidigare, då Justin K.Broadrick gjorde en remix av 20-minuters eposet “Vicarious Redemption”.
En remix som jag tyvärr inte alls tyckte om, då i princip halva låten hinner spelas innan introt är över. Jag förstår att det handlar om att bygga upp en känsla men när det är en ljudmatta som tar upp hälften av hela speltiden så är det lätt att tappa tempot och energin. Perturbator’s remix av Cygnus lider av ett liknande problem.
Cygnus är avslutningspåret ifrån min absoluta favoritplatta “Mariner”.
Det är en sinnesjuk blandning av ambienta ljudmattor, bladerunner-doftande syntslingor som gungar in ett i ett “moll-vridet” sinnestillstånd.
Sång som går ifrån Julies bissart stora omfång där hon tar allt ifrån vackra, klara noter till att råskrika som om hon höll på att få en panikattack på scen, fortfarande helt i rätt tonarter ska tilläggas.
Johannes growl fyller i de få tomrum som Julie lämnar när det gäller sångmelodier och struktur. Och då har jag inte ens börjat prata om stränginstrumenten.
Som ni märker så kan jag prata om den här låten i timmar, poängen är att den är välskriven, välproducerad, komplex och svårspelad.
Därför kan jag tänka mig att soloartisten Perturbator ändå hade lite att bita i då hans Bladerunner/Tron-doftande electro/ebm musik skulle försöka göra låten i sin egen stil.
Utan att ha en speciellt stor inblick i hans diskografi så kan jag ändå säga att han lyckas, till större delen.
Den där tunga syntmiljön som känns som sagt som taget ifrån filmen Blade Runner, eller varför inte ifrån Cult of Lunas tidigare skiva “Vertikal”?. Det är ett sound som passar låten helt perfekt, uppskattar att (förutom få glitcheffekter) så är rösterna helt oförändrade. När man har två sångare som sjunger helt perfekt så ska man inte förstöra det för mycket. Gittarspåren verkar ha följt med ifrån originallåten, speciellt under de sista två minuterna när crescendot dyker in och melodispelet känns som den perfekta blandningen emellan post-rockigt “tremolospel” och black metal-mangel.
Hittils känns det som en stabil och rätt bra låt. Det som stör mig innerligt är partiet precis innan crescendot, det är en lugnt. Ambient, knappt märkbar ljudmatta som pågår i nästan fem minuter, utan några större händelser också. Jag förstår varför den är där men den känns alldeles för lång, speciellt med tanke på hur otroligt intensiv crescendot är.
Han fångade känslan i låtens avslut helt perfekt och det är ett enda stort, överdistat industrimangel. Älskar verkligen slutet på låten men två minuter är alldeles för kort. En annan fundering är varför Julies sista vers precis innan det långa “mellanpartiet” är så nedmixat så att det knappt är märkbart?.
Förutom den bitvis oförståeliga mixningen och det alldeles för långa mellanpartiet så är låten helt klart den bästa remixen av någon Cult of Luna låt hittils.
Ni kan höra den på Spotify eller köpa den på https://perturbator.bandcamp.com/